Tays, Mejlans, Peijas och byråkrati

Hej igen,
Det var ett tag sedan. Just nu ligger jag i en sjukhussäng i Peijas (what?). Klockan är väl ungefär lite över 12 på natten men har alltid varit en ”nattuggla” eller vad det nu heter. Orsaken eller orsakerna till att jag inte skrivit men nu skriver, finns nog många saker. Har inte skrivit tidigare för att livet har varit helt ok, har träffat vänner gått på föreläsningar osv. MEN det hade ju länge redan gått så bra så jaa nu ligger jag i Peijas efter många om och men. Bestämde mig för att skriva just exakt nu (på min telefon) eftersom jag läste en blogg; http://taisteluleukemiaavastaan.blogspot.fi/?m=1

Tjejen som skrivit bloggen skriver väldigt bra och läste allting från början till slut. Och så bestämde jag att jag just nu också ska uppdatera min blogg, inte imorgon utan nu. Imorgon kanske jag inte får skrivet mina tankar lika bra mer. Men jaa hur kommer det sig att jag ligger på sjukhus (i Vanda). Det är en liten historia som jag nu ska berätta.

På lördagen åkte jag och min vän till Tammerfors, på programmet var det bl.a. skolning och lite genomgång och planering av kommande år. Är med i en förening för kortväxta och det var alltså det som det handlade om. Anyways, allting går bra, träffar mer vänner som jag inte sett på länge. Så får jag veta att jag ännu också är skit på Finance fastän jag faktiskt hade övat, men jag har ännu ett försök kvar och då DÅ ska jag lyckas. Vid middag kände jag av att nej nu, det här är inte bra. Kände av feber och tröttheten som kom med febern. Som tur så hade vi vår skolning på patienthotellet i Tammerfors så vi var redan inne på sjukhus området. Receptionen hade en termometer o låna och surprise surprise så hade jag 37,5 grader då. Gick tillbaka till bordet och eftersom jag gråter väldigt lätt av allt (om jag är arg, ledsen, glad, irriterad... the list goes on) så kunde jag inte hålla mig framför mina vänner nå särskilt länge. Satt meddelande till mamma och till min läkare, ska jag gå till jouren eller inte?

Med väntan på svar åkte vi till butiken för att köpa lite snacks och när vi kom tillbaka bad vi om att få låna termometern upp till rummet. Innanför hotellrumsdörren satt jag mätaren i armhålan och så blev det att vänta. Desto längre man väntar desto högre är febern. Det är något jag lärt mig. Under väntetiden svarade min läkare; om febern inte stiger över 38 så ska jag bara ta det lungt o vila. Men om den stiger så måste jag åka in. Hann inte ens läsa hela meddelandet förrän det hördes ”piip pip”. Och 38.1 grader, typiskt. Skrev tillbaka till min läkare hur det var och så lovade hon ringa jouren i Tays. Mina vänner snälla som dom var, kom med mig. Ner med hissen, väginstruktioner från receptionen och så gick vi till Acuta som det kallas i Tays. Väl framme tog jag en anmälningslapp och så väntade jag en stund. Blev inkallad. Gav kelakortet till sjukskötaren. ”Jaha du är visst inte från Tammerfors” Nej. Och tydligen syns det då ingen information. Måste jag förklara nu min hela sjukhistoria tänkte jag. Men istället sa jag bara att min läkare borde ha ringt hit. Nej, tydligen inte. Som tur bara kanske 30 sekunder senare kom en sjukskötare in från en sidodörr och ja min läkare hade ringt.

En stund väntade jag på att få en sängplats. Så hörde jag mitt namn och så kom vi överens att mina vänner går tillbaka till hotellet. Och så kan de komma senare o hälsa på. Efter att jag fått sängplats gick allting väldigt fort och det kom fram att jag skulle föras med ambulans till Mejlans ännu den natten. Mina vänner hämtade mina saker och vi skrattade lite åt vår dåliga humor. Kanske ett på natten spändes jag fast och så började ambulansfärden mot Mejlans. Före det så spydde jag upp middagen dock hehe. Det kändes som en evighet men runt 3 tiden var vi framme vid Mejlans jour och jag fick säga tack och adjö till ambulanskuskarna. Så blev det lite ännu obehagligheter och läkare och runt 6 tiden fick jag äntligen åka till jouravdelningen. Hematologiska hade inte plats men så snart de har då skulle jag dit sades det. När jag äntligen kom till avdelningen var jag ju helt slut eftersom jag kanske sovit sådär max en timme den natten. Och så kom man ju o ta blodprov kl7 och den glada morgonskötaren kom och sa hej och tog blodtycket. Och så kom morgonmålet kl8. Och efter det, ja då sov jag. Ungefär hela dagen.

På jouravdelningen var jag tills onsdag kl17 ungefär. Varje dag sa läkarna, bara det blir plats så får jag komma till hematologiska. Så på onsdag förmiddag sa läkaren; du kommer nog säkert hem idag. Lite senare på dagen sa sjukskötaren; nej du kommer inte hem. Och så kom läkaren kanske kl15, du ska åka till Peijas. Nu. Idag. Jag var ju inte särskilt glad. Var störd, arg, irriterad. Varför till Peijas? Byråkrati. På jouravdelningen ska man inte vara fler än några dagar och efter det är det meningen att patienten flyttas till sin egentliga avdelning. Min egentliga avdelning hade dock inte plats och då säger tydligen reglerna att man ska till sin hemkommuns sjukhus. Och jag bor ju i Vanda. Så det blev Peijas, var jag en gång förr varit i hela mitt liv. Var minst sagt frustrerad. Och så kom jag på en plan. Och så berättade jag planen för min skötare och hon tyckte faktiskt att den var helt okej. MEN eftersom jag inte av någon orsak har god tur så hade läkaren självklart redan åkt hem för dagen. Så fanns inga alternativ. Med ambulans fick jag åka till Peijas och nu är jag här. Men min plan som jag kan berätta om i ett annat inlägg så kan jag förhopningsvis förverkliga imorgon. Och då blir min visit här på Peijas förhoppningsvis till bara en natt. Summa sumarum var min vändag kanske den sämsta någonsin, men då kan det väl bara bli bättre från och med nu. I alla fall för en stund. Men nu ska jag sova, ska höra av mig hur min plan lyckas.
Ai justde, ville ännu säga att tack gud att jag har en så bra läkare som har helhetsansvaret över mig. Om det inte var för henne skulle allt vara svårare. Jag har hennes personliga nummer just för saker som Tammerfors, då kan hon genast ringa dit och så får jag vård så snabbt som möjligt. Det är nämligen alltid bara fast på timmar.

Ellen
Ps. Om du läste hela inlägget så wow. För det blev ju lite långt hehe.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

7B

3 nätter och in tillbaka